Nu var han hungrig igen... ”Synd jag inte la marsipangrisarna i min ficka, för då hade jag kunnat mumsa på dem nu”, tänkte han. Det var tungt att gå i den djupa snön, så han bestämde sig för att krypa in under en gran och fundera på vad han skulle göra. Det fanns många fina snöklädda granar i skogen. Han valde en och skuttade iväg så snön yrde.... och plötsligt stötte han emot något hårt och gråbrunt.
Han följde det med blicken...oj, vad högt det var, nästan lika högt som träden... ”Och vart är du på väg då?” hörde han en djup röst säga....