Tomtenissens äventyr, alla delar:

Historien börjar den 28 november, 1:a advent 2010.

28 november

Brasan värmde gott och den knastrade så hemtrevligt... nissen kurade ihop sig ordentligt tillsammans med Tomtefamiljens katter..

Den lille nissen och katterna hjälpte Tomtefar med diverse praktiska saker inför julen.

Det här året var speciellt. Det var nämligen första gången som nissen skulle få följa med Tomtefar och hämta alla önskelistor som barnen hade skrivit..... Därför kunde nissen inte koncentrera sig på det han skulle göra.
Han tänkte bara på resan till Tomtens brevlåda i Vinterskogen....

29 november

Tomtenissen sitter framför brasan och kollar boken med alla barnens namn.. där ska alla prickas av när önskelistorna hämtas.

Om någon har glömt så kör Tomten en sväng över huset där barnen bor och slänger ut lite komihåg-tomtepulver.....
då brukar barnen lämna in en ”i sista minuten”-önskelista...

Nissen tar en skvätt julmust och en pepparkaka av det som ska packas på släden... det går åt mycket julmust och pepparkakor på den här resan... nissen gömmer några marsipangrisar i lådan, som reservproviant...

30 november

Släden är packad och klar... alla säckarna som önskelistorna ska ligga i är nystrukna och fint ihopvikta.

Tomten är väldigt noga med det. Det har aldrig nissen förstått, de blir ju skrynkliga direkt när alla breven trängs där.

Men Tomtefar säger att det är julstämning med nystrukna säckar, och han bör väl veta, han som varit med så många år....

...och så, äntligen, börjar de slädresan mot Vinterskogen....

1 december

Den lille tomtenissen satte sig upp och gnuggade sig i ögonen.

Jag måste ha somnat, tänkte han, där han låg i snön under en gran. Han tittade sig omkring...hur hade han egentligen hamnat här?

Jo, nu mindes han...

Tomten och han hade börjat slädresan för att hämta barnens önskelistor och nissen satt längst bak på släden...
satt där och nickade till...och föll av....

2 december

Och nu låg han alltså under en gran mitt ute i Vinterskogen.... burr...han frös...

Nissen reste sig och började gå lite på måfå runt granen..

Då hördes ett prasslande alldeles bakom honom...han snurrade runt....och såg en liten mus.

"Hej, vem är du?" frågade nissen.

"Jag är en vanlig liten skogsmus som bor här i skogen...Vem är du?"
"En av tomtens nissar...jag föll av släden och nu är jag vilse..."
"Då fryser du nog", sa musen.."följ med hem till mig, så bjuder jag på äppelkaka med vaniljsås...."

3 december

Det var varmt och skönt hemma hos musen..
Nissen berättade igen att han somnat och fallit av släden..
” Sån tur du mötte mig då,” sa musen
”Ja,...vet du var Tomten bor?”, frågade nissen
”Nej, det vet jag inte, men du kan kanske fråga Katten som bor i huset en bit härifrån", sa musen..
"Det står en snögubbe utanför...jag kan inte följa med, för Katten jagar mig då..."
"Då går jag dit," sa nissen, "och tack för den goda äppelkakan..."
"Lycka till med att hitta hem! Ta det lugnt med Katten! Kom gärna och hälsa på igen!”

4 december

Det var en bra bit till huset där Katten bodde...

Nissen gick genom den frostiga skogen...och där var den ju..snögubben.
Han skyndade sig fram till snögubben...oj, vad stor den var.

Det hördes ett svischande..... och POFF så låg han i snön.

Nissen blundade och höll andan...ingenting hände...
han kikade försiktigt med ena ögat....

och tittade rakt in i ett par gula kattögon...

5 december

”Hej Katt” sa nissen och försökte att inte låta rädd.
”Förlåt, jag trodde du var en mus”, sa Katten.
”Dumt” sa nissen...”det syns väl att jag är en tomtenisse, Tomtefars minsta...
Men jag har precis varit och hälsat på hos Musen.
Det var förresten han som sa att jag skulle gå till dig Katt,
för att fråga om du vet var Tomten bor."

Och så berättade nissen för Katten hur han fallit av släden och kommit vilse.
Katten visste inte var Tomten bodde......
så nissen strövade vidare i skogen...

6 december

Längre in i skogen gick nissen...åt vilket håll skulle han gå måntro?
Han stannade och såg sig omkring...
Nej, det gick inte att avgöra åt vilket håll Tomtens hus låg,
så han gick vidare.

Nu var han hungrig igen...
”Synd jag inte la marsipangrisarna i min ficka,
för då hade jag kunnat mumsa på dem nu”, tänkte han.
Det var tungt att gå i den djupa snön,
så han bestämde sig för att krypa in under en gran
och fundera på vad han skulle göra.
Det fanns många fina snöklädda granar i skogen.
Han valde en och skuttade iväg så snön yrde.... och plötsligt stötte han emot något hårt och gråbrunt.

Han följde det med blicken...oj, vad högt det var, nästan lika högt som träden...
”Och vart är du på väg då?” hörde han en djup röst säga....

7 december

”Hjälp,” tänkte nissen, nu har träden börjat prata!
”Hallå, där nere...kan du inte prata”, sa den djupa rösten.

Då tittade nissen ännu högre upp och fick se att det var ett stort djur som hade tilltalat honom.
”Vad är du för en?” undrade nissen.
”Jag är ju fru till Djurens Konung älgen, känner du inte igen mig?”
”Aha”....sa nissen, ”dig har jag hört talas om...vet du vägen till Tomtens hus?”
”Nej, men jag vet en som kanske vet. Jag kan visa dig dit.
Men först är du välkommen hem till mig och julpyssla....”, sa älgkon

När nissen kom in i älgens kök så såg han en fin apelsin med nejlikor i.
"Har du gjort den," frågade nissen. "Ja", sa älgkon " det var lite såna saker jag tänkte vi kunde göra!

...de satt där hela kvällen och pysslade, tills nissen nästan somnade....

”Du kan sova här hos mig i natt", sa älgkon, "så tar jag med dig imorgon till tjärnen långt in i skogen, till en som kanske vet var Tomten bor".

8 december

Oj vad det gick undan...nissen hukade sig för trädgrenarna som svischade förbi.... han satt och höll i sig i öronen på älgkon, som var på väg till någon som kanske visste var Tomten bodde....

”Så, nu kan du hoppa av”, sa älgkon.
”Om du väntar här vid tjärnen tills jag har klivit iväg,
så kan du ropa på Skygge Enhörning sen...

Så satt nissen där vid tjärnens strand.
Snö överallt och alldeles tyst.

Vågade han ropa på Skygge Enhörning?

När nissen var liten, ännu mindre än nu,
så hade någon berättat att Skygge Enhörning var lite underlig eller nåt sånt... han mindes inte riktigt...
Hur ropade man förresten på en enhörning?
”Skygge Enhörning” försökte nissen ropa, men det blev bara en viskning....
”Skygge” ropade han igen och den här gången hördes det över hela skogen......

”Hej nissen” hördes en spröd röst utifrån tjärnen.
Nissen kisade och såg en ljus figur långt borta i dimman.

”Hur kan du veta vem jag är?” undrade nissen.
”Jag känner alla i skogen” svarade Skygge,
”och du vill veta var Tomten bor, eller hur?”
"Ja”, svarade nissen....
”Om du följer med mig hem och bakar lussekatter,
ska du få en karta så att du hittar hem....

9 december

”Kan du baka lussekatter?” frågade Skygge.
”Tror det”, sa nissen ” Kan inte du det?”...
”Nej, jag minns inte hur man gör, så hjälp mig gärna med det.”
”Det gör jag gärna”, sa nissen och började leta i Skygges kök
efter ingredienser till lussekatter....
Efter ett tag hade de fått ihop allt som behövdes och baket kunde börja..
Det blev stora och små....med och utan russin...
flera timmar höll de på och bakade...

10 december

Tänka sig att Skygge Enhörning hade en huskatt!
Den satt i fönstret och tittade på när nissen och Skygge åt lussekatter.

”Vill inte katten smaka lussekatter”, frågade nissen..
”Nej, han äter bara lutfisk och det får han varje natt” svarade Skygge.
”Det var en konstig katt” sa nissen. ”Tomtens katter äter risgrynsgröt på dagarna”
Katten är nog lika underlig som Skygge, tänkte nissen..bäst att inte säga nåt om det.

”Hur var det..hade du nån karta som jag skulle få”, sa nissen istället.
”Ja visst ja....kartan...var har jag lagt den nu då?”
De letade nästan hela natten....till slut hittade de kartan under köksmattan.
Ja visst ja, jag la den där för att den inte skulle bli skrynklig, sa Skygge.

Det var tidig morgon då nissen gav sig av från Skygge med kartan i handen...

11 december

Det var inte så lätt att ta sig fram med kartans hjälp.
Alla träd och gläntor var snöiga och såg nästan likadana ut.

”Hallå där nere.. vad gör du? Letar du efter en skatt?"
Nissen tittade upp och såg en liten ekorre som hoppade från gren till gren.
”Får jag vara med och leta?"
”Jag letar inte efter nån skatt” sa nissen. ”Jag försöker hitta Tomtens hus med hjälp av den här kartan.”
”Äh, det är klart att du letar efter en skatt,” kurrade ekorren.
”Jag kommer ner, så letar vi tillsammans.”
Det yrde till i snön och där var ekorren bredvid honom.
”Får jag se kartan,” sa ekorren och ryckte den ur handen på nissen.
”Men det här är ju ingen skattkarta,” muttrade ekorren.
”Jag vet det” sa nissen ”och det har aldrig varit nån skattkarta heller för den delen....”
”Du sa ju att du letade efter en skatt,” sa ekorren.
”Nähä det gjorde jag inte.. det var du som påstod det.”
”Ja just det...det var ju jag som sa det. Men det är för att jag så gärna vill hitta en skattkarta, en riktig....” sa ekorren.
"Du kanske hittar en riktig skattkarta om du letar ordentligt." sa nissen.

De satt tysta en stund i snön och tittade på kartan.
”Usch, det är kallt” sa nissen, ”har du inget hus vi kan gå in och värma oss i?”
”Jovisst, kom så går vi hem till mig!”

De gick hem till ekorren som bodde under en gran.
Där mumsade de på frukt som ekorren hade på ett fat.
”Åh, vad gott!” utbrast nissen ”.Tack så mycket!”
”Ingen orsak” svarade ekorren. ”Kul att jag kunde bjuda dig på nåt!”
”Nu måste jag leta vidare, vi ses kanske en annan gång.” sa nissen och virvlade ut i skogen igen...

12 december

Nissen gick och gick...snö överallt...det var jobbigt at pulsa i den djupa snön,
och inte såg han skymten av Tomtens hus....och kartan var visst lika underlig som Skygge.
Den ändrade sig för varje gång han tittade på den.
Han satte sig på en snöklädd sten och vilade huvudet i händerna...
”Om man ändå var hemma i Tomtens varma hus,” tänkte nissen.

Plötligt landade det en fågel på nissens huvud...
”Vad gör du” undrade nissen.
”Tänkte höra vad du är för en,” svarade fågeln. ”Själv heter jag Dudde Domherre och bor här i skogen hela året, till skillnad från en del andra som flyger till Afrika så fort det blir lite kallt och mörkt”
”Jaha du,” muttrade nissen. ”Vet du var Tomten bor?”
”Tomten? ”Dudde såg fundersam ut..”Är det en fågel”
”Nej, det är min far” sa nissen.
”Då vet jag inte vem det är.....jag känner mest fåglar.”
”Tror du förresten att du kan hitta honom med hjälp av ett papper?” fortsatte Dudde..
”Det här är en karta förstår du. Där står hur man ska gå för att hitta fram...”
”Aha” sa Dudde....”Jag vet inte var Tomten bor, men jag kan visa dig nåt annat.” sa Dudde. "Om du hoppar upp på min rygg, så flyger jag dig dit”
...och så flög Dudde iväg med nissen på ryggen....

13 december

”Så, nu är vi framme...nu kan du kliva av” sa Dudde
”Ser du huset där?” sa Dudde och pekade
”Ja, vems hus är det?” frågade nissen ”Det är ju byggt av pepparkakor...”
”Häxans” svarade Dudde...”Ibland flyger jag hit och knycker lite pepparkaksbitar. Men man måste vara försiktig. Häxan är ganska sur av sig."
"Kom så tittar vi in genom fönstret...”
”Törs vi det?” sa nissen och darrade lite.
”Jadå, ta det bara lugnt, hon hör lite dåligt, Häxan”
De smög fram till fönstret och tittade in...
Men vad i alla dar!!!! Därinne var Häxan Lucia med ljus i sitt häxhår,
och framför henne på golvet satt det två små barn.
”Vet du, det där ser ut som Hans o Greta, som bor en bit bort i skogen.
skulle inte förvåna mig om de har varit ute och lekt och gått vilse igen, och så har Häxan fångat dem....”

”Vi befriar dem” tjöt nissen ”jag vill ha pepparkakor”

..och så smög de in och kittlade Häxan så hon kiknade av skratt och försvann i skogen.....
Sen kalasade de på pepparkakshuset, Hans o Greta och Dudde och nissen...

14 december

”Nu flyger jag hem till mig igen” sa Dudde ”Tack för trevligt sällskap” .
”Tack själv” sa nissen..."Vi ses kanske nångång!"

Hans och Greta fick nissens karta så att de hittade hem!

Och så fortsatte nissen sin vandring på jakt efter Tomtens hus, men nu utan karta...

När han gått ett tag så hörde han några som pratade, det lät som några som satt och åt.
”Nu är jag hungrig igen” suckade nissen, tittade sig omkring och upptäckte ett litet hus alldeles intill....
Det var därifrån rösterna hördes....
”Knack, knack” nissen bultade på dörren..
En liten gubbe med långt skägg kom och öppande..
”Vem är du och vad vill du?” frågade den lilla gubben..
”Jag är TomteFars yngsta nisse och jag är hemskt hungrig. Och så har jag gått vilse också!” sa nissen. .
”Kom in så ska du få lite ärtsoppa. Vi håller just på att äta.” bjöd gubben.

15 december

När nissen steg in i köket så såg han sex stycken till nästan likadana små gubbar och en mycket söt flicka i vit klänning.

”Varsågod! Här får du en tallrik ärtsoppa” sa gubben.
”Tack!” sa nissen och bugade sig. ”Vilka är ni och varför är ni så små?” undrade nissen
”Vi är de sju dvärgarna och flickan i vita klänningen är Snövit. Jag heter Glader förresten! Vad gör du ensam ute i skogen?” frågade Glader.
”Det sa jag ju, jag har gått vilse och letar efter Tomtens hus. Vet du var det ligger?”
”Nej, faktiskt ingen aning, men jag vet en massa andra saker....” sa Glader.
”Som vadå?” frågade nissen.
”Tja, jag vet att det snart är jul och då måste man ha varit snäll för att få julklappar.”
”Ja, det är ju sant förstås” svarade nissen. ”Har du varit det...snäll alltså?”
”Visst, jag och mina bröder här är det snällaste som finns, eller hur Snövit?”
..han vände sig till flickan i den vita klänningen..
”Ja, ni är snälla allihop, men lite tankspridda,” sa Snövit.” ..och glömska...
”Jasså det säger du” sa Glader. "Vem är du?” frågade Glader och tittade på nissen, "och varför äter du med oss?”
Lite glömsk är han allt, tänkte nissen...
”Nej nu måste jag vidare, snart är det mörkt,” sa nissen ”Tack för maten”
...och så gick han vidare i skogen....

16 december

När han gått en bit så såg nissen något rosa som låg i snön.
Han skyndade fram för att se vad det var.
”Men...det är ju marsipangrisen jag packade ner som reservproviant.” skrattade nissen.
”Hur i all världen har den hamnat här? Den kanske har trillat av släden den också....."
”Den passar alldeles utmärkt just nu, som efterrätt till dvärgarnas ärtsoppa...”
tänkte nissen och satte tänderna i den. ”Mums, va gott”...

”Man skulle ha haft någon att dela den med” sa nissen för sig själv.

”Vi äter gärna marsipangris med dig” sa någon under honom....

Han tittade ner, men såg inget annat än kvistar och stenar med snö på....
Tyckte jag hörde nån som pratade, men det var nog inbillning, tänkte nissen och gick vidare....
Han visslade på en melodi som de brukade sjunga hemma hos Tomten.
Plötsligt blev det tvärstopp...nissens ena ben hade fastnat i en grop i marken..

17 december

...där satt nu nissen med ena benet under jorden och resten ovanför...

”Hjälp, jag vill komma loss” skrek nissen....

”Du ville ju ha någon att dela marsipangrisen med” sa en röst nerifrån....
”Så välkommen ner till oss i underjorden.” Nissen gled ner under jorden. Han såg sig omkring. En hel hop av en sorts små underliga figurer fanns där,
lite rufsiga och toviga, men de verkade vänliga och glada
”Hm...vilka är ni?” undrade nissen.
”Vi är de som vill dela marsipangrisen med dig” sa en liten en med kraxig röst....
”Jo, det förstår jag” sa nissen...”men vad heter ni och vad är ni för ena?”
”Vi är rumpnissar precis som du” sa den lille kraxige.
”Jag är alls ingen rumpnisse” sa nissen, ”jag är ju TomteFars yngsta julnisse, vetja...”
”Åh, förlåt, nu ser jag det...i skumrasket här nere såg du precis ut som en äkta rumpnisse.... men vi kan väl dela marsipangrisen för det...eller?”
”Visst” sa nissen, och delade grisen i många små delar...
”Här, varsågoda..låt er väl smaka”

18 december

Nissen kravlade sig upp ur rumpnissarnas håla. Han hade jord och boss överallt.

Kul att jag hittade nån att dela grisen med, tänkte han. Det blev ju inte så mycket gris till var och en, men det är alltid trevligt att slippa äta ensam.

Så fortsatte nissen sin vandring genom skogen. En fin månskära följde honom på vägen..... han hälsade på en häst som stod och mumsade havre....
Efter en stund såg han någon komma gående emot honom...
När han kom närmare såg han att det var en flicka med en korg på armen, vänta...hon påminde om någon han träffat förut.
”Hej”, sa den lilla flickan ”Vart är du på väg då?”
”Till Tomtefars hus” sa nissen ”och vart är du på väg själv då?” frågade han flickan.
"Till Mormor med lite mat och flädersaft”
Och då kom nissen på vem det var han pratade med...det var ju Rödluvan...
TomteMor hade läst den sagan många gånger när nissen var mindre.

Saga förresten...här stod hon ju livs levande...hon var ju ingen saga...eller?

19 december

”Nej, jag är ingen saga” svarade Rödluvan på nissens fråga.
”Är du en saga” frågade hon tillbaka...
”Nej, självklart inte” sa nissen....det började kännas dumt. Han var så säker på att Rödluvan fanns i en saga, men hon stod ju här framför honom....så han mindes väl fel...

Men lite konstigt var det. ”Kan du svara på var Tomten bor?” undrade nissen
”Nä, ingen aning...men kan du berätta för mig var Mormor bor...tror jag är vilse”
”Kul...är du också vilse...då sitter vi i samma båt!” sa nissen
”Vadå, jag ser ingen båt” sa Rödluvan.
”Det är bara ett talesätt” sa nissen..”glöm det”...
”Vi kan leta tillsammans...du efter din Mormors hus och jag efter TomteFars!”
”Bra förslag” tyckte Rödluvan ” Vilket håll går vi åt?”...
”Spelar ingen roll, det ser likadant ut åt alla håll...ditåt kanske”
nissen pekade rakt in bland de tätaste granarna.
”Okey, ditåt går vi” sa Rödluvan och så började de pulsa fram i snön...
”Hungrig” sa nissen ”Samma här," sa Rödluvan, vi kan smaka lite på maten jag har med mig till Mormor!”
Och så satte de sig intill en stor trädstam och började äta..

20 december

”Nej, nu måste jag försöka hitta hem,” sa nissen.
”Ja, och nu är det dags att hitta Mormors hus” sa Rödluvan. ”Nu när vi är mätta går det säkert bättre!”

De började gå igen och efter en timme ungefär så hittade de en stuga som låg inbäddad i snö.
”Här är ju Mormors stuga” jublade Rödluvan.
”Ta väl hand om din Mormor nu” sa nissen till Rödluvan, när de stod utanför stugan.
”Ja, det ska jag...och hoppas du hittar hem nu” sa Rödluvan och försvann in till sin Mormor.

Nissen strövade vidare i snön...Nu vet jag, tänkte han. Kloka Ugglan måste väl veta var Tomten bor...hon vet ju allt!
”Ho ho ho!” Nissen ropade på Kloka Ugglan.
”Ho ho ho!” svarade Ugglan från ett träd i närheten....
”Här är jag” sa Ugglan...”Ville du nåt?”
”Ja, vet du var Tomten bor?” frågade nissen.
”Nej, faktiskt inte..det är det ingen som vet, mer än Tomten själv. Han har nämligen hemlig adress, och därför är det ingen som kan hjälpa dig att hitta hem”...sa Kloka Ugglan
”Uff” grymtade nissen ”och jag som trodde att du kunde allt!” Han gick vidare.....

21 december

Efter en lång vandring i den snöiga skogen, kom nissen fram till en hage.
Han stannade och tittade och långt bort på andra sidan hagen satt det några figurer, men han kunde inte se vilka...de var för långt bort. När han kom närmare såg han att det var en liten nallebjörn, en tiger och en åsna.
Björnen och tigern försökte visst övertala åsnan att gå med och leta efter en julgran, men åsnan ville inte...den bara skakade på huvudet...

”Hej där...vad är ni för ena?” frågade nissen.
”Åh,....hej....jag är en björn med mycket liten hjärna, och detta är mina kompisar...en envis åsna och en tiger.... Lilla Nasse blev så rädd när han såg dig, så han sprang iväg och gömde sig”

”Nasse” ropade björnen, ”det är bara en liten tomtenisse.. han ser inte så farlig ut...du kan nog komma fram nu”
Nasse kom försiktigt fram från sitt gömställe.
”Är det säkert att du inte är farlig” frågade han
”Buuuuu...” sa nissen.
”Hjälp Puh, han är farlig!”
”Äh” sa Puh. För det var ju så klart Nalle Puh, åsnan Ior och tigern Tiger som nissen hade mött där i hagen.....

”Tror att vi måste gå hem till mig och äta lite honing,
innan vi fortsätter med projektet Leta gran, sa Puh...

22 december

När de var mätta av all honing gick de ut för att leta gran till Puh....
De gick och gick...till slut tog skogen nästan slut och landskapet blev öppnare.
”Här finns ju inga granar” sa Puh. ”Nej inte fanns det många granar här inte” sa nissen...
”Snart har vi gått nästan ända till Nordpolen” sa Tiger. ”Där finns det inga träd..bara snö.”
”Nordpolen,” sa nissen,” det är ju där Tomten bor...nu är jag nog snart hemma.”
”Vi går tillbaka in i skogen igen och letar efter gran” tyckte Puh.
”Hittar vi tillbaka hit sen då” undrade nissen oroligt. "Jag vill hem... och så här ser det ut i närheten av Tomtens hus”
”Ja det är klart...vi följer med dig tillbaka hit när vi hittat en gran” sa Puh glatt.
Och så gick de tillbaka in i skogen.
”Den här granen passar perfekt i mitt hus” sa Puh, och tittade på en liten gran full med snö.
”Den tar vi!” De tog granen med sig och började bära den hem till Puh.
”Gå inte så fort” pep Nasse
”Måste man verkligen ha en gran...det är inte roligt” gnällde Ior.
”Åh, vad ni är gnälliga” sa Puh..”Gran är fint på julen och julen är mysig...hjälp till att bära nu!

”Väl hemma hos Puh klädde de granen och gjorde hela huset julmysigt.
Till och med Ior verkade tycka det var roligt!

”Så fint det blev” sa Puh ”tycker inte ni det också?” han vände sig till sina vänner.
”Jo, det blev mycket fint” svarade alla med en mun...
”Nu har vi gjort oss förtjänta av lite honing igen” tyckte Puh
”Varsågoda allihop!”

23 december

Nissen stannade hela natten hos Puh och hans vänner.

Nästa dag följde de med honom till utkanten av skogen, där de varit dagen innan.
”Härifrån tror jag nästan jag hittar hem” sa nissen glatt.
”Hej med er och tack för att ni följde med tillbaka hit!”

Nissen började sin vandring igen. Det var mörkt fast det var mitt på dagen.
Och det måste ju betyda att jag är i närheten av Nordpolen, tänkte nissen.

När han gått en stund hörde han att det var några bakom honom...
Konstigt, tänkte nissen, att det är fler som är ute och går här i ödemarken, nästan vid Nordpolen.”
Han vände sig om och fick se alla han träffat under sin vandring i skogen.

”Nissen,” ropade de...”vi ville se att du verkligen hittade hem, så vi bestämde att vi skulle följa med dig!”
”Så trevligt” sa nissen ”Det är faktiskt lite ensamt att vandra ensam!
Tomten bjuder säkert på gröt och pepparkakor när vi kommer fram” sa nissen....
”Och kanske ni får följa med på slädturen för att dela ut alla julklapparna”
”Ja, vad kul” hojtade alla nissens vänner... och så vandrade de mot Tomtens hus...

24.

Nissen vaknade av att det doftade risgrynsgröt och pepparkakor...
han gnuggade sig i ögonen och tittade sig omkring...
han satt ihopkurad med katterna framför brasan.

Han tittade efter alla sina vänner, men där fanns bara Tomtens katter....

”Vakna nu nissen, det är dags att äta rigrynsgröt” ropade TomteMor.
”Och du ska ju följa med TomteFar och dela ut julklappar!”

”Vänta nu...hur länge har jag sovit ?” undrade nissen
”En kvart kanske” sa svarade TomteMor.”

Då förstod nissen att alltihop bara hade varit en dröm....

Men slädfärden för att dela ut julklapparna var ingen dröm....
Nissen och TomteFar gav sig av efter det att de ätit risgrynsgröt och pepparkakor.....
Åhej vad det gick....nästan så nissen hisnade....
men han aktade sig för att somna....tänk om han trillade av släden!

God Jul!
....ropade nissen och TomteFar skrattade sitt mullrande skratt.....

SLUT!
[Py]