Del 19 av

Snart är det jul...

Frost-nisse hade kommit ut på snövidderna i Lappland. Här var det bättre sparkföre minsann. Smånissarna satt på sparken och njöt.
- Kolla efter Tomten, sa Frost-nisse.
- Ja, vi gör ju det, sa nissarna, men vi ser bara snö.... och renar. Var är vi?
- Nu är vi på väg mot stället där vi ska träffa de andra, sa Frost-nisse.
- Titta, här är det skog, tjöt nissarna, där kan vi leta efter tomten.
Och så hoppade de av sparken och sprang iväg åt alla håll......
Frost-nisse stannade och tog en tur i skogen och letade efter Tomten han med. Han hörde hur nissarna ropade:
- Tomten är du där!!! Men ingen tomte.

Efter många timmar så samlades alla vid sparken igen.

- Nu är vi hungriga...finns det nåt att äta? frågade nissarna.
- Titta i väskan, sa Frost-nisse. Ät ni, jag vilar en stund.

Tystnaden lägrade sig över skogen. Nissarna åt och Frost-nisse sov.

- Nu kan vi räkna oss, sa den minsta nissen som gillade att räkna. Sitt still nu. Hur många ska vi vara?
- Åtta med Frost-nisse, svarade de andra.
- 1...2....3....4....5...6....7...?????? bara sju? Jag räknar en gång till....1.....2....3...4...5....6....7
- Hjälp!!! vi är bara sju!! En nisse är borttappad!!!!skrek den minsta nissen.
- Vad skriker ni om, muttrade Frost-nisse som vaknat av allt oväsen?
- Vi har tappat bort en nisse! tjöt den minsta nissen. Vi måste leta.....
- Har vi? sa Frost-nisse. Då måste vi leta, och så sprang de runt i skogen igen, men nu letade de efter en liten nisse.

Flera timmar senare samlades de igen vid sparken.

- Har nån sett den borttappade nissen? frågade Frost-nisse.

Nej, ingen hade sett en borttappad nisse.

- Vi räknar oss igen, sa Frost-nisse...1....2....3....4....5....6....7 och så jag själv 8...men vi är ju 8 med mig, utbrast han.
- Ojojoj.....jag glömde räkna dig, sa den lilla nissen.
- Så det kan bli, sa Frost-nisse. Men vi fick i alla fall en ordentlig promenad i skogen. Men nu är vi lite försenade. Det är bäst vi sätter fart mot vår träffplats om vi ska hinna dit innan de andra far därifrån.