Jul i Trolltygsskogen!

Dag1

Trollskogsgänget och Trulstrollen är inbjudna av Ladde och Pidde till Trolltygsskogen för att fira jul.

Nu är de på väg!

– Titta, en smällkaramell! hojtade tomtarna. Det står nåt på den...
– Får jag se, sa stora Gråtrollet och tog karamellen. Ja minsann, här står det att vi ska gå den här vägen tills vi kommer fram till ett gärde och där möter Ladde och Pidde oss.
– Då går vi väl då! fortsatte Gråtrollet. Vänta, det står något mer! Ta med den röda lyktan!

De tog lyktan som stod vid sidan av stigen och började vandringen in i Trolltygsskogen.

Dag2

Här möter Ladde o Pidde sina vänner. Ett adventsljus är tänt och trollsystrarna sitter vid en tall som det hänger julkulor i.

– Så trevligt att se er alla igen! sa Ladde. Välkomna till Trolltygsskogen! Och så bra att ni kom ihåg lyktan!

– Om ni tittar ut över gärdet, så ser ni nåt blålila som rör sig och fräser, fortsatte Ladde. Det är ilskna små varelser som kallas ullisar. Ullisar, låter mjukt och gulligt, eller hur? De är mjuka, men när de inte får som de vill, så blir de ilskna och kan bita vem som helst som råkar komma i vägen.

– Vi sover här i natt. Imorgon tar vi oss över gärdet! Go'natt! sa Ladde och Pidde och kröp ihop under tallen . . . 

Dag3

– God morgon allihop! Dags att vakna! Nu ska vi springa över gärdet, kvittrade Ladde.
Jag springer först med julkulor i händerna. Ullisar gillar inte glittrande julkulor!
Ta resten av kulorna i tallen och vifta med dem, fortsatte Ladde. Pidde går sist och spelar Krusbärspolskan. När ullisarna hör den brukar de hålla sig på avstånd.

– Haha, jag är inte rädd för ullisar, hojtade snögubben och sprang emot ullisarna med sin julkula i högsta hugg.
– Sluta snögubbe, fnissade Pidde. När du gör så där fräser de bara mer . . . 

Dag4

Så var de äntligen över i skogen på på andra sidan gärdet.
– Är alla välbehållna? ropade Ladde.
– Nä, jag blev biten av en ullis, tjöt ett blåtroll!
– Usch då , sa Ladde. Då kommer du att vara en ullis den närmaste timmen. Du ser redan ut som en ullis, men du låter som ett blåtroll.
– Känner du dig ilsken, frågade Pidde.
– Ja . . . morr och fräs, morrade Blåtrolls-ullisen.

Dag5

 De fortsatte in i skogen. Blåtrollet hade blivit sig själv igen efter ullis-bettet. Det hade försökt bita flera stycken men inte lyckats som tur var.

– Följ efter oss, sa Ladde och Pidde och vandrade vidare i skogen . . . 

– Är det långt kvar, frågade trulstrollen.
– Ja, det är en bit kvar, svarade Ladde, men vi kan göra roliga saker på vägen.
– Vadå till exempel, sa tomtarna.
– Tja, vi kan leka kurragömma. Finns många bra gömställen här i skogen, sa Pidde.
– Jaa, det låter kul, sa tomtarna, det gör vi!

Alla gick och gömde sig utom Ladde o Pidde som fortsatte sin vandring.

– Hallå, så tysta ni är, sa Ladde. Hallå!!!

Pidde och Ladde vände sig om . . . Alldeles tomt! De letade men efter en stund gav de upp.

– Kom fram nu! Vi måste fortsätta gå innan det blir mörkt!

Det fnissade runt om i skogen, men ingen syntes

– Ok, bra gömställen! Vi hittar er inte, ropade Pidde. Kom fram nu!

Dag6

Titta här! sa Ladde.
Hon och Pidde satt uppe i ett träd!

– Klättra upp och hämta era välkomstklappar!
– Hur kom ni dit upp och vad är det där? Strumpor? frågade ett Blåtroll.
– Japp, julstrumpor med välkomstklappar till er alla, svarade Pidde.

Alla började klättra upp i trädet. De kikade i sina strumpor.
– Vad är det här? undrade en tomte och drog fram något färggrant, mjukt.
– Trolltyg, svarade Ladde.
– Hm . . . Vad har man det till?
– Det blir det du vill att det ska bli! Om du vill att trolltyget ska bli en katt, så blir det en katt!

Plötsligt satt tomten med en jättestor glasstrut i handen!
– Hjälp! Var kom den ifrån! skrek tomten.
– Du kanske önskade dig en glasstrut, sa Ladde, och då blev trolltyget en sån.
– Oj, sa tomten. Tänkte faktiskt på glass . . . Vilken skojig julklapp! Den ska jag vara rädd om.
– Ta väl hand om trolltyget, Ladde.

Alla fick en bit trolltyg i sin strumpa och alla provade att önska sig något.

– Kul att ni gillar trolltyget, men nu vi måste gå vidare, sa Ladde och Pidde.

Dag7

Framme vid is-kanan som leder till trollsystrarnas grotta!

– Vad är det där för skylt? frågade ett Trulstroll och pekade på ett träd.
– Den skylten talar om att här börjar is-kanan ner till vår grotta, svarade Ladde.
– Jaa, vi ska åka is-kana, jublade tomtarna.
– Kan man inte gå ner, undrade ett Blåtroll.
– Jo, fast det går mycket fortare att åka ner, sa Pidde och dessutom är det roligare. På somrarna när det inte finns is, så rullar vi ner. Det är skoj det också.
– Hm . . . muttrade Blåtrollet.
– Är alla här? frågade Ladde.
– Jaa, ropade alla i kör.
– Bra! Då åker Pidde och jag ner först så vi kan ta emot er andra. Vi ropar när ni kan börja åka.

Dag8

Pidde och Ladde stod vid iskanans slut och väntade på sina vänner.

– Åk ner nu! ropade Ladde. En i taget.
– Jag åker först! tjöt en tomte.
– Nä, jag vill först, skrek ekorren.

Det blev en lång diskussion om vem som skulle åka först . . . 

Äntligen åkte i alla fall tomten och ekorren och så småningom åkte bocken. De andra fortsatte att diskutera.

– Det tar nog hela natten det här, fnissade Ladde.<9h2>

Precis som Ladde trodde, så tog det nästan hela natten för alla att ta sig ner för iskanan. Det hade hunnit bli morgon den andra advent, men solen hade inte gått upp än, när alla hade åkt ner.

– Är alla här snart? undrade Pidde.
– Tror det, svarade Ladde.
– Äntligen! sa Ladde och Pidde, kan vi hälsa er alla välkomna till Trolltygsgrottan!
Två ljus har vi tänt, för idag är det andra advent!

– Är det där er grotta, frågade Bocken och pekade på ett par stenar. Den ser inte stor ut. Hur ska vi få plats där?
– Kryp in under stenen där, så får ni se om ni får plats, sa Ladde. Det är större än man kan tro.
– Titta, sa en tomte och pekade på stenen. Det är någon som tittar på oss. Jag ser ögon. Såna fanns i skogen på vägen hit också!
– Ögon? sa Ladde. Vardå? Åh, jaha du menar de där som syns i grottöppningen. De finns överallt. De är Trolltygsskogens beskyddare. Ingen vet hur de egentligen ser ut. Man kan bara se ögonen.
– Lite läskiga, sa tomten. Burr!
– Välkomna in! sa Pidde med ett leende och försvann in i grottan.

Dag9

Precis som Ladde trodde, så tog det nästan hela natten för alla att ta sig ner för iskanan. Det hade hunnit bli morgon den andra advent, men solen hade inte gått upp än, när alla hade åkt ner.

– Är alla här snart? undrade Pidde.
– Tror det, svarade Ladde.
– Äntligen! sa Ladde och Pidde, kan vi hälsa er alla välkomna till Trolltygsgrottan!
Två ljus har vi tänt, för idag är det andra advent!

– Är det där er grotta, frågade Bocken och pekade på ett par stenar. Den ser inte stor ut. Hur ska vi få plats där?
– Kryp in under stenen där, så får ni se om ni får plats, sa Ladde. Det är större än man kan tro.
– Titta, sa en tomte och pekade på stenen. Det är någon som tittar på oss. Jag ser ögon. Såna fanns i skogen på vägen hit också!
– Ögon? sa Ladde. Vardå? Åh, jaha du menar de där som syns i grottöppningen. De finns överallt. De är Trolltygsskogens beskyddare. Ingen vet hur de egentligen ser ut. Man kan bara se ögonen.
– Lite läskiga, sa tomten. Burr!
– Välkomna in! sa Pidde med ett leende och försvann in i grottan.

Dag10

Trulstrollen och Trollskogsvännerna kröp försiktigt in under stenen.

– Här blir det större! sa Ekorren som var först. Ser ut som en stor hall.

De andra kom krypande efter.

– Kolla, det är en dörr där! viskade Blåtrollet.

De kikade försiktigt in genom dörren och där var ett stort kök. Där satt Pidde och Ladde vid köksbordet.

– Hej, sa Ladde och Pidde. Kom in i vårt kök! Det finns kaffe och kaka.

Våra vänner tittade sig förundrat omkring.
– Vilket fint och mysigt kök ni har, sa Bocken.
– Tack, svarade Pidde och Ladde.
– Vart leder den där dörren, frågade ett trulstroll, och pekade.
– Den leder till andra rum här i grottan eller ut eller dit du vill, svarade Ladde.
– Hm, konstig grotta detta! mumlade Stora Gråtrollet.

Hela dagen mumsade de på kakor och pratade om allt möjligt.

Dag11

– Här är mitt rum, sa Ladde. Här väver jag band och broderar vepor och dukar.
– En björk! utbrast Blåtrollet. Mitt i rummet. Märkligt ställe det här!
– Ja, en björk, sa Ladde. Var ska jag annars sätta fast bandgrinden?
– Bandgrinden??
– Ja, den här lilla grejen jag väver band med, sa Ladde.
– Hur fick du hit björken? undrade en tomte.
– Lätt fixat med trolltyg, sa Ladde.
– Konstiga kläder det hänger där på väggen, tyckte ett Trulstroll.
– Mm, svarade Ladde. Folkdräkt. Såna som vi såg att människorna har när de spelar och dansar.
– Har du sytt den själv?
– Japp, sa Ladde.

– Får jag lov att presentera min spegel, sa Ladde.
– Den är fin! sa Blåtrollet.

Dag12

– Kom så tittar vi på mitt rum, sa Pidde.

Hon försvann snabbt ut genom en dörr. Alla skyndade sig att följa efter.

– Här bor jag, sa Pidde. Här sitter vi och virkar ibland.
– Vad virkar du för nånting, undrade Blåtrollet.
– Mest grytlappar, svarade Pidde, men en och annan duk blir det också.
– Har du sytt din folkdräkt själv precis som Ladde? undrade ett trulstroll.
– Ja, vi sydde tillsammans.
– Varför har du ingen spegel Pidde? sa Blåtrollet.
– Fråga Ladde, sa Pidde.
– Jo, ni förstår, sa Ladde, jag är lite busig av mig. På kvällarna speglar jag mig och talar om för mig själv att busen var bra och att det är helt ok att busa ibland. Pidde är inte så busig, så hon behöver ingen spegel . . . 
– Hahaha! Helt i min smak, skrattade Bocken.

Dag13

Det är tidigt på Luciamorgonen.

Pidde och Ladde har precis bakat lussebullar och pepparkakor.

– Tror du att de har vaknat? frågade Pidde.
– Deras rum är långt bort, så jag tror inte de hört oss, sa Ladde.
– Så bra! Då sätter vi på oss Luciakronorna, sa Pidde.

– Hjälp, vad är det, pep en tomte och pekade på Luciorna.
– Ta det lugnt tomte, det är ju Ladde och Pidde som lussar för oss! sa Stora Gråtrollet.
– Ja, det är bara vi, sa Trolltygssystrarna när de slutat sjunga. Kom till köket så får ni Luciakaffe med nybakta lussebullar och pepparkakor.

Sen satt de länge i köket och hade det trevligt.
Ladde och Pidde berättade lite om ullisarna som de mött på vägen hit.

– Ullisarna bor på en ö i Aspiatiska havet, sa Pidde. Det är egentligen inget hav utan en stor sjö. Ullisarna är livrädda för vatten, så det är bara på vintern när sjön är frusen som de vågar sig till fastlandet.
– Var ligger havet som egentligen är en sjö? frågade Blåtrollet.
– Det ligger på andra sidan vår granskog. Det tar ungefär en dag att gå dit, inräknat fikapaus, svarade Ladde.

Dag14

Alla sitter i Piddes rum.

– Du har ingen björk, påpekade Ekorren.
– Nä, jag behöver ingen, svarade Pidde. Har ingen bandgrind.
– Titta, din nyckelharpa! Ekorren pekade på väggen där Piddes harpa hängde.
– Japp, där hänger den. Vill ni höra en låt? frågade Pidde.
– Ja, gärna! Ta den du spelade hos Trulstrollen, sa Stora Gråtrollet.
– Då spelar jag Laddes vals, sa Pidde och tog ner harpan från väggen.

Dag15

Idag var alla i Laddes rum igen.

– Var är björken? frågade Blåtrollet.
– Den trollar jag bort med trolltyg när den inte behövs, svarade Ladde.
– Är det trolltyg som hänger där? Ett trulstroll pekade på väggen där trolltygen hängde. De är mycket större än de vi fick!
– Ja, sa Ladde, de är större. Och mattan är av ett ännu större trolltyg. Den svävar lite, ser ni det. Typiskt trolltyg . . . vill inte ligga ner på golvet som vanliga mattor.
– Kan man flyga på den? undrade tomten.
– Det kan man, men det är lite vingligt. Om man lägger två på varandra så blir det stadigare.
– Fin ordning du har på garnerna, sa TrulsaLina.
– Kul att du gillar det, sa Ladde. Fick idén när jag var i Peru för ett tag sen.
– I Peru! utropade tomtarna. Flög du på dubbla trolltyg dit?
– Ja, faktiskt, sa Ladde. Trodde aldrig jag skulle komma fram . . . ganska vingligt.
– Var du också i Peru? frågade TrulsaLina och vände sig till Pidde.
– Nä, jag var på nyckelharpskurs, sa Pidde. Flög också på dubbla trolltyg. Med harpan och folkdräkten.

Dag16

– Tänkte vi kunde gå ner till lilla sjön utanför vävstugan och tända ljus ikväll på tredje advent! sa Pidde.
– Låter trevligt! sa vännerna.

– Följ efter oss, sa Ladde och så gick de genom en massa grottgångar tills de kom till en dörr. Där gick de ut.
Utanför dörren fanns en liten sjö som var frusen och en sten med ingång där ett par ögon kikade på dem alla.

– Sätt er runt om sjön här, så tänder jag ljusen. Sen sitter vi här och myser.
– Vad finns i den grottan, frågade trulstrollen och pekade på stenen.
– Vävstugan, svarade Ladde
– När får vi se den? undrade tomtarna.
– Imorgon, tänkte vi, svarade Pidde.

Dag17

Alla är på väg till vävstugan

– Mycket lång väg för att komma till vävstugan, tyckte Blåtrollet. Går ni aldrig vilse?
– Det händer att vi går fel, sa Ladde och fnissade.

Efter en lång vandring i grottan så kom de äntligen till vävstugan.

– Varför gick vi inte samma väg som igår? frågade Blåtrollet. Det verkade närmare, tyckte jag.
– Då måste vi gå ut, sa Ladde och det är kallt. Innervägen är längre, men varmare.

– Här är alltså vävstugan, sa Ladde. Vid vävstolen där brukar jag sitta och väva trolltyg.
– Och jag virkar mest, sa Pidde
– Häftigt ställe, sa TrulsaLina

Dag18

– Vill ni se oss i våra folkdräkter? frågade Ladde.
– Ja gärna, svarade vännerna.
– Kul! Vänta här så går jag och Pidde och klär om oss. Kommer snart!

Under tiden som trollsystrarna var borta passade vännerna på att kika runt i vävstugan.

– Undrar om det är svårt att väva trolltyg? sa tomtarna.
– Här ligger det grytlappar som Pidde håller på att virka! kvittrade glasfåglarna.
– Titta där på väggen, sa snögubben, där hänger det skridskor. Tjusiga såna!
– Var tog de vägen? undrade TrulsaLina. Kan väl inte ta hela dagen att klä på sig en folkdräkt!

Efter en evighetsväntan kom trolltygssystrarna äntligen tillbaka iklädda sin folkdräkter.

– Så fina ni är, utbrast alla vännerna, men varför har ni blivit så långa?
– Jo alltså, vi är lite för korta för folkdräkt egentligen, så vi har trollat så vi blir längre när vi sätter på oss dem.
– Coolt! tjöt tomtarna.

Dag19

– Vi tänkte gå ner till isen utanför vävstugan och åka skridskor, sa Pidde. Följer ni med?
– Jaa, ropade alla.
– Men vi har inga skridskor, sa Stora Gråtrollet.
– Det gör inget, sa Ladde, ni kan åka ändå. Det är trolltygs-is!
– Vi behöver egentligen inte skridskor för att åka där, men eftersom vi har skridskor så använder vi dem.
– Det är fina skridskor ni har, sa snögubben. Jag såg dem på väggen i vävstugan!
– Kul att du gillar dem! Vi har gjort dem själva. Häftig känsla att åka på dem! sa Ladde

De åkte på isen hela kvällen och långt in på natten . . . 

Dag20

– Upp och hoppa alla vänner! tjoade Ladde och väckte alla. Idag ska vi gå på granhämtningspromenad.
– Va, så här tidigt, sa TrulsaLina. Det är ju fortfarande mörkt.
– Ja, men innan vi har gjort i ordning matsäck, så har det hunnit ljusna, sa Ladde.
– Matsäck för att hämta gran, undrade tomtarna.
– Ja, det brukar ta så lång tid för oss att välja gran, så vi brukar fika lite i skogen. Dessutom tänkte vi visa er var stigen till Aspiatiska havet går. Där ullisarna bor.
– Kan vi gå ända till havet? undrade en tomte.
– Det hinner vi nog inte, sa Ladde. Det är ganska långt och dessutom är det antagligen ullisar överallt. De är trevligast på somrarna när de är på sin ö.

Så har de kommit fram till granhämtningsskogen.

– Titta, så många granar, pep husmusen. Hur ska vi kunna välja?
– Det hänger granar upp och ner i skogen, sa Snögubben. Helknäppt!
– Granarna är ju redan huggna! sa Blåtrollet. Hur har de kommit hit? Och varför så många?
– Vi trollar hit dem, sa Ladde. Vi vill ha några att välja mellan. Roligare så.

De valde länge innan de äntligen bestämde sig för en ganska stor gran. De tog också ett par extra granar för att ha vid ingången till Stora salen.

Dag21

Några tomtar har gömt sig bakom lingonkrukorna.

– Titta, de går in i gången där! sa en av tomtarna. Ska vi smyga efter?
– Nä, då blir vi nog upptäckta. Tycker vi stannar och leker här vid brasan!

Pidde och Ladde är på väg till Stora salen.

– Vi gömmer julklapparna, så får våra vänner roa sig med att leta på julafton, sa Ladde, där de gick i gången.
– Bra idé! svarade Pidde.

Och så gömde trolltygssystrarna julklappar till alla.

– De kommer att få svårt att hitta klapparna! sa Pidde.
– Det ska inte vara lätt! sa Ladde.

Dag22

– Så här ser ut, sa Pidde och tittade ut över salen. Hur ska vi hinna få färdigt?
– Det är lugnt, svarade Ladde. Vi kan ju alltid ta hjälp av trolltyg.
– Mm . . . mumlade Pidde, men det är inte lika roligt som när vi gör själva.
– Vi börjar själva, så tar vi till trolltyget i nödfall! sa Ladde.
– Ok, så får det bli! sa Pidde.

– Fin gran vi hittade, fortsatte Pidde.
– Japp, sa Ladde, och imorgon ska den kläs.
– Tyst, viskade Pidde och lyssnade. Tyckte precis det hördes ett fräsande!
– Äh, du inbillar dig, sa Ladde och såg sig omkring. Finns inget som fräser här!

Dag23

Stora Salen är städad och julklapparna gömda. Nu återstår granklädningen.

– Min tur att sätta stjärnan i grantoppen, sa Ladde.
– Japp, sa Pidde. Klättra upp och sätt dit den, så tar vi lingonriset sen.

Efter några timmars pysslande så var granen färdigklädd.

– Hallå, vad gör ni? ropade tomtarna från gången.
– Vi har precis klätt granen, svarade Pidde. Stanna där ni är. Ingen får se granen innan julafton.
– Ok, svarade tomtarna. Vi går tillbaka till köket. Kaffet är klart och vi har bakat pepparkaksrulltårta!
– Mums! kvittrade Pidde och Ladde. Ska bli gott!
– Var är adventsljusen? sa tomtarna. Det är ju fjärde advent idag. Tänkte tända dem till fikat.
– De står här, svarade Ladde. Vi tar med dem, när vi kommer!
– Bra! sa tomtarna och gick tillbaka till köket.

– Nu fräste det igen! sa Pidde.
– Äh, sa Ladde. Kom nu så går vi och fikar.

Dag24

– Varför firar vi jul? undrade Snögubben.
– För julklapparna så klart, skrattade en liten tomte.
– Därför att det är så kul att gå ut i skogen och hämta en gran, sa Stora Gråtrollet.
– Jag tror att det är för godiset skull, sa ett trulstroll. Det hörs ju: GOD jul! "God" syftar på alla godsaker!!
– Om vi inte firade jul skulle det aldrig bli städat, sa Pidde.
– För min del, sa Ladde, så tror jag vi firar jul för att det ska komma en massa vänner och hälsa på. Vi skulle ju inte träffas så här många och göra saker tillsammans om det var en vanlig dag, eller hur?
– Ladde har en poäng där, sa Blåtrollet.
– Håller med, sa TrulsaLina. Hurra för julen!
– Kul att ni alla är här och God Jul! sa Ladde och Pidde. Nu blir det julklappsletning och sen äter vi gröt och godis.
– GOD JUL! svarade alla. Julklapparna under granen är till er, Ladde och Pidde, från oss alla!
– Tack, utropade systrarna glatt, så mysigt!

– Kolla i granen, viskade en tomte. Det sitter en ullis där! Firar de också jul?

– Tänk att vi gör det, fräste ullisen i granen. De andra ullisarna är hemma på Fnissarnas ö och firar för fullt, men jag var så nyfiken på hur ni här på fastlandet firar jul, så jag gömde mig i er gran. Om ni mot förmodan är nyfikna på hur vi ullisar firar jul, så får ni smygkika! Ni vet var vi bor! God Jul!! Får jag också en julklapp? fortsatte ullisen och hoppade runt i granen.

– Sa ju att det var nåt som fräste, sa Pidde. Den måste ha suttit i granen hela tiden sen skogen!! Och ja, självklart ordnar vi en julklapp till dig med!

– Spela Julpolketten, Pidde! tjoade Ladde. Nu dansar vi!!

GOD JUL!!!