Vännerna vaknar av att något fräser.
De tittar upp och ser några ullisar stå runt dem.
- Vi känner igen er! sa ullisarna. Så ni vågade er hit! Kul! Äntligen har vi gäster!
- Välkomna!
- Tack, sa vännerna med en mun.
- Vi var så nyfikna på hur ni firar jul, så vi vandrade hit, sa Ladde.
- Kom in så bjuder vi på te! sa ullisarna och började springa mot huset.
Innan ullisarna äter eller dricker så är deras sed att alltid slicka sig om nosen. Det är deras sätt att tacka för maten.
De tackar alltså innan de har ätit. Dessutom använder de bara en kopp åt gången.
Det blir ju mindre disk då!
Alla dricker ur den! Även gäster! Fast detta är ju första gången som det kommer gäster!!!
- Vi har komponerat en te-låt som vi brukar spela och sjunga innan vi dricker te, sa en ullis.
- Så här låter den. Här är texten:
Kom nu till bords, dags att nosen slicka! Äntligen får vi nu något att dricka!
Månne det blir lite te med dopp, det är dukat med vår finaste kopp!
- Kul låt! Perfekt att dricka te till, sa TrulsaLina, den ska jag lära mig.
- Igår hörde vi någon spela en polska. Var det någon av er som spelade och har polskan något namn? frågade Gråtrollet.
- Ja, det var vi som spelade. Vi kallar den för Granpolskan, svarade en ullis, därför att så låter det ibland från grandungen här utanför.
- Hur kan den lilla nyckelharpan låta lika mycket som en stor? undrade Pidde.
- Vi kan inte ha en stor, sa ullisarna, så vi trollar så bara ljudet blir större! Fiffigt va?
- Ja, mycket! svarade Pidde
