Alla gick på granhämtningspromenad till TrollTygsskogens speciella granställe.
Efter långa diskussioner enades de äntligen om en gran. De bar hem den och började klä den.
När granen var färdigklädd berättade gråtrollet om den kufiska figuren med vit näsa som hade gjort honom osynlig.
– Figuren hade långt, rufsigt grågrönt hår, vit näsa och stora ögon. Kroppen såg ut som gråsten, sa gråtrollet.
Han frågade mig vad jag gjorde och jag berättade att vi lekte kurragömma, fortsatte gråtrollet.
Då sa han så här:
– Jaha du. Jag är ett stentroll och jag vet att bästa sättet att gömma sig är bli osynlig.
– Ping-Pong, sa stentrollet sen, Nu syns du inte. Om du vill bli synlig igen,
så sjung Blinka lilla stjärna baklänges, fortsatte stentrollet och sen försvann han.
– Vi vill också träffa stentrollet och bli osynliga, sa de andra.
– Vi kan bjuda in stentrollet till imorgon på julafton, tyckte gråtrollet.
– Jaa, ropade de andra, men hur då? Vi vet inte var han bor.
– Jag tror han är alldeles i närheten här. Han är säkert osynlig.
Om vi säger högt att han är välkommen hit imorgon, så tror jag han hör det!
– VÄLKOMMEN HIT IMORGON STENTROLL! sa alla så högt de kunde.
Sen fortsatte de att förbereda för julafton.