– Var är vi, viskade Pidde
– Ingen aning, viskade Ladde tillbaka.
– Inte mycket skog och mörkt är det, sa Pidde.
– Hej! Vad är ni för ena lustigkurrar? sa någon bakom dem.
De vände sig om och fick syn på en pytteliten tomte.
– Vi är Pidde och Ladde. Vem är du?
– Jag är Tomtefars minsta nisse, svarade den lilla tomtenissen.
– Jaha du, sa Ladde. Tomtefar alltså! Finns han?
– Vadå finns? sa nissen. Klart han gör. Han är min pappa och vi bor långt, långt bort åt det hållet, sa nissen och pekade.
– Heter platsen något där ni bor, undrade Pidde.
– Ja, Nordpolen, sa nissen. Jag tog en långpromenad för att se om det fanns någon att leka med. Och så mötte jag er.
– Ska vi leka? fortsatte nissen.
– Vore kul, men vi har nog inte tid, sa Ladde. Vi letar efter julpynt.
– Hihi, fnissade nissen. Är ni hitskickade av glas-svamptrollet?
– Ja, hur kunde du veta det, frågade Pidde.
– Alltså, sa nissen, jag har träffat honom. Han hoppar runt till olika platser med sina glas-svampar.
Sen julpyntar han hela stället. Sen plötsligt så vill han flytta igen och då samlar han ihop sin pinaler,
men nästan alltid så glömmer han något. Sen skickar han de han möter för att hämta det han glömt.
– Hm, sa Pidde, det var en lustig en.
– Kan du hjälpa oss att leta efter kvarglömt julpynt? frågade Ladde.
– Kan jag väl, sa nissen.
De letade både länge och väl. Till sist hade de hittat några julkulor.
- Nu måste vi nog åka tillbaka, sa Ladde. Var är glas-svampen?
- Den har gömt sig för att den känner att ni är hungriga, sa nissen. Den tror ni ska äta upp den.
- Här finns pepparkakor, fortsatte nissen och tog upp några pepparkakor ur fickan. Varsågoda!
- Tack, sa Pidde och Ladde och mumsade i sig pepparkakorna.
- Vill du följa med oss hem? frågade Ladde och vände sig till nissen.
- Ja, gärna, sa nissen. Ska bli kul att se er skog!
Så kom glas-svampen fram och trollsystrarna åkte tillbaka hem till sin skog tillsammans med den lilla nissen.