Svamptroll och glas-svampar!

Dag1

Det är den första dagen i december. Pidde och Ladde strövar omkring i skogen.
- Titta Pidde, sa Ladde och pekade in bland träden. Svampar!
- Ja, har du sett, svarade Pidde. Den sorten har jag aldrig sett förut. Vita med rosa hattar. Ser nästan ut som de vore av glas.
- De är fina, sa Ladde.Undrar om de är ätbara.
- Usch, sa Pidde, inga svampar är ätbara om jag får bestämma.
- Jo, sa Ladde de kan ju vara jättegoda! Vi måste ta reda på om de går att äta.

Ladde gick fram till svamparna och böjde sig ner för att plocka en.
Precis när Ladde skulle ta en svamp så hoppade den undan. Det fnissade i skogen.

- Fnissar du Pidde? frågade Ladde.
- Va, nä… svarade Pidde.
- Vem fnissar? Ladde tittade sig omkring.
- Nu hörde jag också någon som fnissade, sa Pidde.
- Hihi...ni kommer aldrig att kunna fånga mina svampar om ni tänker äta upp dem, fnissade någon.

Dag2

Det var en av svamparna som var lite större än de andra som fnissade.

– Hej svampen, vem är du? frågade Ladde
– Jag är ett glas-svamptroll och detta är mina glas-svampar, fnissade den större svampen. Och jag är alltså ingen svamp, utan ett troll.
– Aha, sa Ladde. Hej trollet! Konstigt att vi inte har sett er förut här i skogen.
– Vi flyttar från skog till skog, sa trollet. Det är faktiskt första gången som vi är just här.
– Är det du som hängt upp julkulor och smällkarameller? frågade Ladde.
– Japp! svarade svamptrollet. Gillar när det är julfint i skogen.

Dag3

– Vad händer om vi rör vid glas-svamparna utan att vilja äta upp dem? frågade Pidde.
– Det skulle du bra gärna vilja veta, fnissade trollet.
– Ja, det vill jag, sa Pidde.
– Du får prova, sa trollet, men håll din Ladde i handen så ni inte tappar bort varandra och ta ett stadigt tag i svampen. Se till att inte tappa bort den för utan den kommer ni inte tillbaka.
– Vadå tillbaka, sa Ladde, ska vi åka nånstans?
– Ja, lite så, sa trollet. Prova med den lilla svampen där. Trollet pekade på en liten ljusrosa svamp. Ser ni något julpynt så ta med det till mig.

Dag4

– Var är vi, viskade Pidde
– Ingen aning, viskade Ladde tillbaka.
– Inte mycket skog och mörkt är det, sa Pidde.

– Hej! Vad är ni för ena lustigkurrar? sa någon bakom dem.

De vände sig om och fick syn på en pytteliten tomte.

– Vi är Pidde och Ladde. Vem är du?
– Jag är Tomtefars minsta nisse, svarade den lilla tomtenissen.
– Jaha du, sa Ladde. Tomtefar alltså! Finns han?
– Vadå finns? sa nissen. Klart han gör. Han är min pappa och vi bor långt, långt bort åt det hållet, sa nissen och pekade.
– Heter platsen något där ni bor, undrade Pidde.
– Ja, Nordpolen, sa nissen. Jag tog en långpromenad för att se om det fanns någon att leka med. Och så mötte jag er.
– Ska vi leka? fortsatte nissen.
– Vore kul, men vi har nog inte tid, sa Ladde. Vi letar efter julpynt.
– Hihi, fnissade nissen. Är ni hitskickade av glas-svamptrollet?
– Ja, hur kunde du veta det, frågade Pidde.
– Alltså, sa nissen, jag har träffat honom. Han hoppar runt till olika platser med sina glas-svampar. Sen julpyntar han hela stället. Sen plötsligt så vill han flytta igen och då samlar han ihop sin pinaler, men nästan alltid så glömmer han något. Sen skickar han de han möter för att hämta det han glömt.
– Hm, sa Pidde, det var en lustig en.
– Kan du hjälpa oss att leta efter kvarglömt julpynt? frågade Ladde.
– Kan jag väl, sa nissen.

De letade både länge och väl. Till sist hade de hittat några julkulor.

- Nu måste vi nog åka tillbaka, sa Ladde. Var är glas-svampen?
- Den har gömt sig för att den känner att ni är hungriga, sa nissen. Den tror ni ska äta upp den.
- Här finns pepparkakor, fortsatte nissen och tog upp några pepparkakor ur fickan. Varsågoda!
- Tack, sa Pidde och Ladde och mumsade i sig pepparkakorna.
- Vill du följa med oss hem? frågade Ladde och vände sig till nissen.
- Ja, gärna, sa nissen. Ska bli kul att se er skog!

Så kom glas-svampen fram och trollsystrarna åkte tillbaka hem till sin skog tillsammans med den lilla nissen.

Dag5

Tillbaka hos svamptrollet hemma i skogen.

De håller i de tre julkulorna och presenterar tomtenissen som har följt med.

– Välkommen tillbaka, sa svamptrollet! Hittade ni något julpynt?
– Ja, faktiskt, svarade Ladde, vi hittade tre julkulor som du glömt kvar.
– Glömt?? Svamptrollet såg lurig ut. Här glöms ingenting. Sakerna gömmer sig när det är dags att flytta och då blir de kvar!
– Vem har ni med er, fortsatte svamptrollet. Ser ut som en tomtenisse. Är han ett julpynt eller är han riktig?
– Jag är Tomtefars minsta nisse, så nog är jag på riktigt, sa nissen.
– Tomtefar, sa svamptrollet, finns han?
– Ja, tänk att han gör det, sa nissen
– Hm...jaha...muttrade svamptrollet.

– Imorgon bitti kan ni ta den lilla mörka svampen där, sa svamptrollet. Och glöm inte att ta med julpynt om ni hittar något!

Dag6

Trollsystrarna virvlade runt i snön. De såg sig omkring och upptäckte ett pepparkakshus med tomtar på taket.

– Hej där! Vilka är ni, sa en av tomtarna på taket.

Trollsystrarna presenterade sig.

– Var är vi? frågade Pidde.
– Ni är i Tomtestugans skog. Vi har just vår årliga konferens med nissar från hela världen, svarade nissen.
– Varför sitter ni på taket? frågade Ladde.
– Blir lite för varmt inne när vi är så många, svarade nissen. Nissarna som bor här har en bakstuga där de bakar allt möjligt gott och det blir varmt när ugnen är tänd.
– Aha, sa Ladde.
– Titta, sa Pidde, en snögubbe!
– Du ser ut som en snögubbe vi känner, sa Pidde, men du är mindre.
– Haha, då känner ni nog min kusin, sa snögubben. Var kommer ni ifrån?
– Vi bor i Trolltygsskogen, svarade Ladde.
– Aha, sa snögubben och vad gör ni här då?
– Ja, du, vi åkte hit med den där svampen, sa Ladde och pekade på den lilla svampen. Känner du Glas-svamptrollet?
– Ja, så klart! sa Snögubben.
– Hm...så då vet du att vi är här för att leta julpynt? sa Pidde.
– Japp, sa snögubben.
– Vet du var det finns något kvarglömt julpynt? frågade Pidde.
– Ja, det vet jag, men ni måste leta själva annars blir svamptrollet lite sur.
– Jaha du Pidde, sa Ladde, ser ut som vi får leta själva. Kom!

De letade precis överallt, men hittade ingenting.

– Ska vi leta inne i stugan, tycker du, sa Pidde och vände sig till Ladde.
– Ja, kanske det, svarade Ladde.

De gick fram och knackade på dörren. En nisse öppnade.

– Här behövs det inte knackas, hälsade nissen. Här klivs det bara på!
– Tack! sa Pidde och så klev de in i stugan. Där var två adventsljus tända.
– Visst ja, idag är det andra advent, fortsatte Pidde.
– Jaha där ser man, sa Ladde, men här finns inget julpynt.
– Om inte adventsljusen räknas som julpynt, sa Pidde.
– Det finns visst julpynt, men det är inte ljusen, sa någon bakom dem, fast det ser inte ut som julpynt. Leta vidare och använd fantasin!

Trollsystrarna letar vidare.

– Kolla Pidde! Fina! sa Ladde och höll upp något hon hittat.

– Ja, fina! sa Pidde, men vad är det?
– Vet inte, sa Ladde, men det skulle kunna funka som julpynt.
– Ja, kanske det, sa Pidde. Vi provar. Om det inte är rätt så tar inte svampen oss hem.
– Hallå, snögubbe, vill du följa med oss till Trolltygsskogen?
– Träffar jag min kusin då?
– Ja, det kanske du gör, sa Ladde.
– Ok, då följer jag med, sa snögubben.

De gick till den lilla svampen och la varsin hand på den och vips så for de iväg.

Dag7

Trollsystrarna är tillbaka i Trolltygsskogen med sitt funna julpynt.

– Jaha, där är ni äntligen, sa svamptrollet. Och vem har ni med er idag?
– Det här är snögubbens kusin! sa Ladde.
– Hm, muttrade svamptrollet, då kommer väl snögubben också hit kan jag tro?
– Han dyker säkert upp när han får höra att hans kusin är på besök, sa Pidde.
– Var hamnade ni denna gång? frågade svamptrollet.
– I Tomtestugans skog, svarade Ladde. De hade tomtenissekonferens, så vi träffade hur många nissar som helst!
– Kul, sa svamptrollet. Där var det längesen jag var. Hittade ni något julpynt åt mig?
– Vet inte riktigt. Vi hittade dessa, sa Pidde och visade de bönliknande sakerna.
– Har ni sett, sa svamptrollet. Kul att ni hittade dem. De har varit borta länge.
– Vad är det för något? undrade Ladde.
– Det är rosenbönor, sa svamptrollet. Om man planterar dem blir det någon slags växt, men jag tycker de passar som julpynt.
– Aha, sa trollsystrarna, rosenbönor. De är vackra. Var ska vi placera dem?
– Sätt dem uppe i trädet, sa svamptrollet, och imorgon kan ni välja själva vilken svamp ni vill åka med, fortsatte svamptrollet.
– Så kul, då tar vi den lite större, mörka som står närmast dig och lyktan, sa Ladde. Var hamnar vi då?
– Det säger jag inte, fnissade svamptrollet.

Dag8

Glas-svampen har precis landat och trollsystrarna ser sig omkring.

– Vad är det som låter? sa Pidde.
– Vad är det som låter? upprepade Ladde och lyssnade. Tror det är några som spelar.

De såg sig omkring och konstaterade att de befann sig inne i någon slags aula med en scen. På scenen spelade just nu en tomtenisseorkester:

– Jag känner igen låten, sa Pidde. Det är ju ”Tipp,tapp” eller ”Midnatt råder” eller vad den nu heter.
– Mm, sa Ladde. Märkliga instrument de spelar på. Ser ut som någon sorts hembygge.
– Ja, eller hur! sa Pidde. Vi går och pratar med dem när de spelat färdigt.

– Visste du att vi skulle hamna på en konsert? frågade Ladde.
– Nä, varför undrar du det? svarade Pidde.
– Därför att du släpade med din nyckelharpa, suckade Ladde.
– Den vill jag alltid ha med mig, sa Pidde.

När konserten var slut, för det var en konsert, så gick Pidde och Ladde och pratade med tomtenissarna som spelat Tipp, tapp.

– Hej där! sa Ladde. Så fint ni spelade!
– Tack, sa nissarna.
– Har ni byggt instrumenten själva, frågade Ladde.
– Ja, syns det? svarade nissarna.
– Ja, typ, sa Pidde.
– Vi ska få hyra riktiga instrument nästa termin, sa en av nissarna.
– Så bra! sa Pidde.
– Är det här en musikskola? fortsatte Pidde.
– Ja, den heter Kulturskolan, men vi kallar den för Kul-skolan, sa nissarna.
– Kul! sa Ladde. Jag heter Ladde förresten och det här är min syster Pidde.
– Och vi heter Nisse allihop, sa en liten nisse. Vad gör ni här?
– Vi ska leta efter glas-svamptrollets kvarglömda julpynt, sa Pidde.
– Haha! skratttade nissarna, han glömmer saker överallt! Om ni följer med oss hem och äter risgrynsgröt, så tror jag vi kan hitta några saker på vägen.
– Tack, det gör vi gärna, sa trollsystrarna.

På vägen hem till nissarna hittade de tre stjärnor. Två mindre och en lite större.

Hemma hos nissarna.

– Gott med gröt, sa Ladde och åt med god aptit.
– Ja, verkligen god gröt! sa Pidde.
– Till efterrätt blir det lussekatter, sa nissarna.
– Aha, sa Pidde. Då kan jag spela en låt på min nyckelharpa för er. Låten heter Lussekattsmarschen. Det kan väl passa!

Och så spelade Pidde:

– Nu är det nog dags att åka hem igen, sa Ladde. Vill någon följa med?
– Ja, sa ett par nissar. Vi följer gärna med!
– Så kul, sa Pidde, men var är svampen?

Efter en stunds letande hittade de svampen i grötfatet.

Dag9

– Nu är vi här igen, sa Pidde. Idag har vi med oss ett par tomtenissar.
– Vi hamnade på en konsert där en hel orkester med nissar spelade, fortsatte Ladde. De här två, Nisse heter de förresten, var med och spelade.
– Heter ni Nisse bägge två? undrade svamptrollet.
– Japp! sa nissarna. Enklast så. Tomtefar kan inte komma ihåg mer än ett namn. När han ropar på Nisse så kommer vi allihop.
– Då förstår jag, sa svamptrollet. Jag gör likadant. Alla mina svampar heter Svampen! Då kommer alla när jag kallar på dem.
– Haha, fnissade nissarna.

– Vi hittade tre stjärnor, sa Pidde.
– Ja, så bra! utbrast svamptrollet. Precis de behöver jag sätta upp idag!
– Var tänkte du hänga dem? undrade Ladde.
– Mja...tror det blir på grenen där den ena ugglan sitter, svarade svamptrollet.

Dag10

Så var det dags för svampfärd igen. De tog en stor svamp denna gång. Vips, så bar det iväg!

De landade på isen på en liten tjärn.

De satt där och tittade upp mot skogen och där var gråtroll och blåtroll och snögubben och många fler.

– Titta, sa Pidde. Tror vi har hamnat i Trollskogen hos Gråtrollen.
– Ja, har du sett på maken, sa Ladde. Så kul!
– Hallå gråtroll! ropade Pidde.
– Hallå Pidde och Ladde! Hur hamnade ni där på isen. Alldeles nyss var ni inte där!
– Det du! sa Ladde. Det är knepigt att förklara, men vi har åkt med en glas-svamp. Den är här någonstans.
– Ser ingen sån, sa gråtrollet, men det var något som försvann som en blixt inåt skogen. Kan man åka med såna?
– Jaa, sa Ladde. Har du inte hört talas om Glas-svamptrollet som glömmer julpynt överallt?
– Neej, faktiskt inte, sa gråtrollet.
– Då har han inte varit här? sa Pidde och vände sig till Ladde. Hur ska vi då kunna hitta något glömt julpynt?
– Knepigt, sa Ladde, men vi kan väl leta. Alltid hittar vi väl något som liknar julpynt!
– Nja, sa Pidde, det ska ju vara kvarglömt av svamptrollet! Han känner igen sitt pynt.
– Javisst ja, sa Ladde. Vi får väl åka tillbaka tomhänta. Har han inte varit här så har han inte och det kan ju inte vi rå för!

Gråtrollen bjöd in dem till trollgrottan. Där blev de bjudna på glögg och lussekatter.

– Gott det här! sa Pidde.
– Mmm...mumlade Ladde med munnen full av lussekatt.

– Vill någon följa med oss till Trolltygsskogen och hälsa på svamptrollet och hans svampar? frågade Ladde.
– Jaa, vi vill!

Två gråtroll, två lila blåtroll och snögubben anmälde sitt intresse.

– Kul, snögubbe, sa Pidde. Din lilla kusin är där.
– Ja, jag vet, sa snögubben. Småfåglarna kvittrade det. Därför vill jag följa med!
– Då är det bäst vi åker! sa Ladde. Var är glas-svampen?
– Vet inte, sa Pidde.

De letade både länge och väl, men ingen svamp. Till slut satte de sig nere på tjärnens is och väntade.

– Varför är glas-svampen inte här, undrade Pidde.
– Tror att det kanske beror på att vi inte hittat något julpynt, svarade Ladde.
– Ahh, sa Pidde.

I flera timmar satt de där och väntade.
Till slut kom i alla fall glas-svampen fram och de kunde åka tillbaka.

Dag11

– Så sent ni kommer! sa svamptrollet. Trodde ni skulle komma tidigt i morse.
– Den lilla svampen var inte där när vi skulle åka tillbaka, sa Ladde.
– Åhå, betyder det att ni inte hittade något julpynt? undrade svamptrollet.
– Ja, men vi har trevliga gäster med oss istället, sa Pidde och presenterade gråtrollen, de lila blåtrollen och snögubben.
– Finns det alltså en skog jag inte varit i, sa svamptrollet och såg fundersam ut.
– En vinter var det dimma hela tiden, sa ett av gråtrollen. Bara i Trollskogen. Måste ha varit därför som du missade oss. Vi hade inte något besök på hela vintern därför att ingen hittade till Trollskogen i dimman.
– Men du är mycket välkommen ett annat år! fortsatte gråtrollet.
– Tack! sa svamptrollet och såg lite gladare ut.
– Vet ni! sa Pidde. Vi bakar pepparkakor!
– Bra idé, sa svamptrollet, det gör vi!

De bakade pepparkakor resten av dagen och hela natten!

Dag12

– Imorgon är det Lucia, sa svamptrollet, och jag har inte någon luciakrona.
– Inga problem, sa Ladde. Pidde och jag har en luciakrona i vår grotta. Vi springer hem och hämtar den!

När de kom tillbaka hade de luciakrona, glitter och en stjärngossestrut med sig.

– Vill du vara Lucia eller stjärngosse? Pidde vände sig till svamptrollet.
– Vet inte, svarade svamptrollet. Måste fundera på det.
– Ok, här har du sakerna, sa Pidde. Fundera du.

De åt några pepparkakor och förberedde för Lucia.

– Ät nu inte upp alla pepparkakorna, sa Ladde. Bra om det finns några kvar imorgon!

Svamptrollet satt med luciakronorna, stjärngossestruten och glittret framför sig och funderade på vad som skulle vara roligast att vara.

Dag13

Det är tidig Luciamorgon och tredje advent. Solen har ännu inte gått upp.

– Men, svamptroll! utropade Ladde. Du kan ju inte vara både Lucia och stjärngosse samtidigt.
– Kan jag väl visst! fnös svamptrollet. Går alldeles utmärkt ser du väl!
– Jaha du, sa Pidde. Verkar lite knäppt, men visst, vill du det, så får det bli så.
– Alla har glitter på huvudet och jag är Lucia-stjärngosse! Svamptrollet studsade av lycka.
– Nu äter vi pepparkakor! fortsatte han.
– Äntligen, sa snögubbarna. Mums!
– Ät ni pepparkakor, så spelar jag Pepparkaksvalsen, sa Pidde och började spela på sin nyckelharpa.

Dag14

Pidde och Ladde har precis landat i snön någonstans.

– Var är vi idag då? frågade Ladde.
– Ja, säg det, svarade Pidde och såg sig om.
– Titta Ladde, skrek Pidde, det kommer en varg springande! Hjälp! Den äter upp oss!
– Ta det lugnt Pidde! sa Ladde. Det är ju vitvargen!
– Va, vitvargen, viskade Pidde. Ja, nu ser jag!
– Hej på er Ladde och Pidde, voffade vitvargen. Vad gör ni här?
– Hej du vitvarg! svarade systrarna, vi är här för att leta efter julpynt som svamptrollet har glömt, sa Ladde.
– Svamptrollet, sa vitvargen. Ja, han var här någon jul. Tror han glömde tomteluvan som ligger där. Den brukar jag leka med.

– Ska vi leka lite? fortsatte vitvargen.
– Ja, sa Pidde, du jagar oss i snön!
– Ok, sa vitvargen. Morr, nu tar jag er! morrade vitvargen.
– Hjälp, skrek systrarna och sprang allt vad de orkade i snön.

De lekte länge.

– Nu orkar jag inte springa mer, sa Ladde och slängde sig i snön.
– Inte jag heller, sa Pidde. Dessutom måste vi snart åka tillbaka.
– Så synd att ni måste åka, sa vitvargen.
– Ja, men du kan följa med om du vill! sa Ladde
– Det vill jag gärna, sa vitvargen, och glöm inte tomteluvan!

Dag15

– Får vi lov att presentera vitvargen! sa trollsystrarna.
– Hej vitvarg! sa svamptrollet. Hos dig har jag varit. Tror jag glömde min tomteluva där.
– Ja, det gjorde du! sa vitvargen. Den har vi med oss!
– Skoj! tjöt svamptrollet.

Han fick tomteluvan av Pidde och satte den på huvudet.

– Nu kan julen börja! sa svamptrollet, och kollade att tomteluvan satt som den skulle.

– Vad gör du Ladde? frågade Pidde. Du stirrar in i granen.
– Tittar på svamparna här, svarade Ladde. Försöker ta reda på vilken vi ska åka med imorgon.
– Ok, sa Pidde. Spelar det någon roll tror du? Vi vet ju i alla fall inte var vi hamnar.
– Tyst! De säger något! sa Ladde och la örat intill svamparna.
– Vad säger de? frågade Pidde.
– Det går inte att höra, sa Ladde besviket. Låter mest som de fnissar.
– Ni förstår inte svamparnas språk, sa svamptrollet. De säger:
– Åk med mig!
– Hm, sa Ladde, Vilken ska vi välja Pidde?
– Tycker vi tar den minsta, svarade Pidde.
– Ok, då gör vi det, sa Ladde.
– Den lilla är morgonpigg, sa svamptrollet, så då får ni starta tidigt!
– Det går väl bra! Om du väcker oss! sa trollsystrarna.
– Visst! sa svamptrollet.

Dag16

– Nytt ställe igen! sa Pidde.
– Ja, sa Ladde.
– Stor fin grotta! sa Pidde. Fint julpyntat! Och instrument på väggen!
– Hej där! sa någon. Är ni här igen!
– Va, sa Ladde och vände sig om mot rösten.

Det var ett gråtroll som pratat.

– Välkommen in i vår trollgrotta, fortsatte gråtrollet.
– Men hej! sa systrarna. Varför är vi här igen?
– Vet inte, svarade gråtrollet, men kanske för att ni inte hittade något förra gången.
– Ja, kanske det, sa Ladde, men vi hittar väl inget denna gången heller eftersom svamptrollet inte varit här?
– Nä, det har han inte, sa gråtrollet, men kronhjorten hade med sig något juligt han hittat för ett tag sedan som antagligen tillhör svamptrollet. Tror han vill att ni ska hämta det.
– Aha, sa Pidde. Vad är det för något?
– Se er omkring! Kanske ni kan komma på vad det är. Annars hjälper jag er.

De gick omkring i grottan och tittade på allt.

– Där, sa Ladde och pekade på en blomma som stod bredvid granen. Den tror jag att det är!

– Bravo Ladde, sa gråtrollet. Alldeles rätt!
– Hurra! tjöt Ladde. Den tar vi med oss. Någon mer som vi följa med?
– Ja vi, sa bocken, glasfåglarna, enhörningen och kronhjorten.
– Kanon! sa trollsystrarna. Var är svampen.

Svampen var förstås inte på plats. De väntade länge och under tiden blev de bjudna på frukt och julgodis. Sent omsider kom den lilla svampen fram och de kunde åka hem.

Dag17

– Skoj med så många att förbereda julen tillsammans med! Brukar vara ensam med mina svampar annars, sa svamptrollet.
– Det var trevligt att lära känna dig! sa trollsystrarna. På det här viset fick vi ju se platser vi inte varit på förut!

– Hittade ni någonting till mig? frågade svamptrollet.
– Den här, sa Ladde och räckte fram julkaktusen.
– Åh, den ja! svamptrollet.
– Var vill du ha den, frågade Ladde.
– Ställ den bara var som helst, sa svamptrollet. När julgranen kommer hit så kan vi möblera om.
– Vi har vänner med idag också! sa Pidde. Får jag lov att presentera: Bocken, enhörningen, glasfåglarna och kronhjorten. Det var kronhjorten som hittade julkaktusen.
– Välkomna hit! sa svamptrollet. Känn er som hemma!

Dag18

Trollsystrarna landade med en duns.

– Men, glas-svamp, du måste ta det försiktigt, tjöt Pidde.
– Fniss, svarade svampen och for iväg in i skogen.

– Vilka söta hus! sa Ladde.
– Ja, har du sett, sa Pidde. De ser ut att vara i porslin!

De gick in på gården och tittade närmare på husen.

– Titta, det står vad de olika husen heter, sa Ladde.
– Vad kul! sa Pidde. Här står Sovstugan! Och här Kakstugan!
– Titta Pidde, det finns en Låtstuga! ropade Ladde.
– Roligt! tyckte Pidde. Och här finns en Fyrstuga och en Glasstuga!
– Tror du de menar Glass-stuga eller Glas-stuga? undrade Ladde.
– Hoppas på glass, men tror nog att de menar glas, sa Pidde. Därborta finns en stuga som heter Porslinsstugan!

De gick runt en stund och tittade på stugorna.

– Ska vi knacka på i en stuga? frågade Pidde.
– Ja, det tycker jag, svarade Ladde. Vilken ska vi börja med?
– Kakstugan alla gånger, tyckte Pidde. Kanske finns det kakor där!

De gick till Kakstugan och knackade på.

– Kom in! ropade någon.

Systrarna öppnade dörren och klev in.

– Oj, här finns det godis, det doftar pepparkakor och lussekatter! utbrast Pidde. Mums!
– Välkommen till Porslinsgårdens Kakstuga, sa en liten snögubbe inifrån stugan. Har ni kommit för att hämta svamptrollets kvarglömda saffranskakor? fortsatte den lilla snögubben.
– Saffranskakor? Trollsystrarna såg frågande ut.
– Vi kom hit för att hämta kvarglömt julpynt, sa Ladde.
– Då är det saffranskakorna ni ska hämta alltså! Svamptrollet glömde inget julpynt här, sa snögubben, men han glömde ta med saffranskakorna vi bakat åt honom.
– Hm, sa Ladde. Då är de oätliga nu. Det är väl flera år sen han var här?
– Ingen fara, vi bakar nya, sa snögubben. Under tiden är ni välkomna att titta i alla stugor och smaka på allt här i Kakstugan!
– Tack och mums! sa trollsystrarna.

På sin vandring runt på Porslinsgården träffade de ekorren, haren, småfåglarna, räven och hackspetten som också besökte Porslinsgården.

Efter många timmar hade de besökt alla stugorna och det började mörkna.

– Snart dags att åka tillbaka, sa Ladde. Är saffranskakorna färdiga tror du?
– Ingen aning, sa Pidde. Vi går till Kakstugan och kollar.

Mitt i natten var kakorna äntligen färdiga, men ingen svamp syntes till, så de kunde inte åka tillbaka. De fick stanna tills nästa dag.

Dag19

Trollsystrarna tillbringade alltså en dag till på Porslinsgården, där de letade efter svampen och åt godsaker från Kakstugan. Det var mysigt och gott, men de var lite oroliga för den lilla svampen.

– Vad ska vi göra? sa Pidde, vi har ju letat överallt!
– Nähä, det har vi inte, sa Ladde.
– Har vi ju visst det, sa Pidde.
– Nä, inte där svampen är, sa Ladde.
– Åh, suckade Pidde. Du har rätt!
– Sätt er ner och fundera lite till, sa den lilla snögubben, så kanske ni kommer på något.
– Ok, svarade systrarna.

De letade och funderade hela eftermiddagen och snart blev det kväll. Då gled ugglan från skogen och in över Porslinsgården.

– Hallå alla. Jag tror jag vet var den lilla svampen är, sa ugglan.
– Var? tjöt alla.
– Tog en flygtur ut på Porslinsudden och såg att något rörde sig uppe i Östra fyren, sa ugglan. Kan vara den lilla svampen. Följ med så hämtar vi den!

De hittade så småningom svampen sittande högst uppe i fyren alldeles fascinerad av det blinkande fyrljuset. Äntligen kunde de åka tillbaka till Trolltygsskogen tillsammans med alla som skulle följa med tillbaka:
Ekorren, haren, småfåglarna, räven o hackspetten samt de båda saffranskakorna.

Dag20

– Men, det här är inte hemma i Trolltygsskogen, utbrast Pidde när de landade nästa morgon. Vi är ju i Trulsskogen!

– Ja, har du sett, sa Ladde. Så knäppt! Vad ska Svamptrollet säga nu?
– Hm...mumlade Pidde. Det är fjärde advent idag...och hemma i Trolltygsskogen finns det fyra tända ljus, tänkte Pidde.

– Varför är vi här och inte hemma i Trolltygsskogen? Pidde vände sig till svampen.
– Vi blev ju kvar så länge i Porslinsskogen, så jag tyckte det var bäst att åka direkt hit, svarade svampen och såg busig ut.
– Jaha du, sa Ladde. Vad säger Svamptrollet när vi inte kommer hem?
– Haha, fnissade svampen, han säger ingenting. Han minns inte inte så noga när vi kommer eller vart vi åker.
– Vi kollar om någon är hemma! föreslog Pidde och sprang mot trulstrollens grotta.
– Javisst, sa Ladde, kom så knackar vi på!

TrulsaLina öppnade.

– Pidde och Ladde! Såkul! utbrast TrulsaLina. Välkomna! Kom in!
– Tack, svarade trollsystrarna och klev in.

Inne i hallen hos trulstrollen stannade systrarna och bara gapade.
En jättehög med julklappar låg mitt på golvet. Runt paketen sprang Katten Tiger och jagade husmusen

– Så många julklappar! utbrast Ladde. Väntar ni gäster?
– Nej inte alls, svarade TrulsaLina, men vi hittade den här julklappshögen borta i skogen för ett tag sen. Vi bar in klapparna och la dem i hallen och här har de legat sen dess.

– Vad är det för en konstig svamp ni har med er? fortsatte TrulsaLina.
– Åh, det är en av Svamptrollets glas-svampar, sa Ladde. Vi åkte med den hit.
– Svamptrollet, sa TrulsaLina. Är det han som glömmer julpynt överallt?
– Ja, typ, skrattade Pidde. Har han glömt något här?
– Inte vad jag vet, men kanske är det Svamptrollets julklappshög, sa TrulsaLina. Han var här för inte så länge sen.
– Finemang, då tar vi med oss klapparna tillbaka till Svamptrollet, sa Ladde.
– Kan vi följa med er? frågade några trulstroll som hade stått bredvid och lyssnat.
– Javisst, hemskt gärna, svarade Ladde. Ska bli kul att fira jul ihop igen!
– Kom alla som vill bli med till Trolltygsskogen! ropade Pidde.

TrulsaLina och massor av trulstroll kom och ville följa med. Katten Tiger och husmusen också.
Alla hjälpte till med julklappshögen och så åkte de iväg med svampen.

Dag21

– Vilken röra! hördes någon fnissa.

Pidde och Ladde tittade sig omkring och såg julklappar, trulstroll saffranskakor och alla som följt med från Porslinsskogen och Trulsskogen i en enda röra.

– Här är vi, sa Pidde och vände sig till Svamptrollet. Hoppas du inte tyckte vi var borta för länge.
– För länge!? Ni har ju mina kvarglömda julklappar med er! Kom så ordnar vi upp i röran! Välkommen alla till Trolltrygsskogen! Det blir en kul jul i år när vi blir så många!

– Jättekul, tjöt snögubbarna. Spela Pidde!

Och så började dansa sin vilda snögubbedans.

Dag22

– Nu är det snart fullt här i Trolltygsskogen, sa svamptrollet. Ska vi leka kurra-gömma?
– Jaa, det gör vi, ropar alla. Vem är?
– Jag är! ropade en liten nisse. Spring och göm er! Jag räknar till 100!

Alla försvann åt olika håll. Nissen försökte smygkika, men de försvann så fort att han inte hann se vart de tog vägen.

– Man kunde tro de gjorde sig osynliga, tänkte nissen.

Nissen räknade och räknade och till slut:

– 98, 99, 100! Nu kommer jag! ropade nissen.

Nissen letar och letar, men hittar ingen

– Hallå, var är ni! ropar nissen. Kom fram!
– Jag är här, sa någon precis bredvid nissen.

Nissen hoppade till och såg sig omkring, men ingen såg han.

– Ser du mig inte, sa någon igen. Det lät som ett gråtroll.
– Nä, jag ser dig inte, sa nissen. Kom fram!
– Konstigt att du inte ser mig, sa gråtrollet. Jag står precis framför dig!!
– Då är du osynlig, sa nissen. Hur gick det till?
– Oj, då hade den där kufiska figuren rätt, sa gråtrollet.
– Vilken figur? undrade nissen.
– En liten långhårig sak med vit näsa, svarade gråtrollet. Han påstod att jag skulle sjunga "Blinka lilla stjärna" baklänges om jag ville bli synlig igen.

Gråtrollet började sjunga...Ju mer han sjöng desto tydligare kunde nissen se honom.

– Där är du ju, sa nissen och hoppade av glädje. Det var läskigt när du inte syntes. Berätta mer om den där vitnästa figuren!
– Imorgon när vi har hämtat granen ska jag berätta mer, sa gråtrollet.
Nu letar vi efter de andra.

Så småningom var alla hittade och de började planera morgondagens granhämtning.

Dag23

Alla gick på granhämtningspromenad till TrollTygsskogens speciella granställe.
Efter långa diskussioner enades de äntligen om en gran. De bar hem den och började klä den.
När granen var färdigklädd berättade gråtrollet om den kufiska figuren med vit näsa som hade gjort honom osynlig.

– Figuren hade långt, rufsigt grågrönt hår, vit näsa och stora ögon. Kroppen såg ut som gråsten, sa gråtrollet. Han frågade mig vad jag gjorde och jag berättade att vi lekte kurragömma, fortsatte gråtrollet.
Då sa han så här:

– Jaha du. Jag är ett stentroll och jag vet att bästa sättet att gömma sig är bli osynlig.
– Ping-Pong, sa stentrollet sen, Nu syns du inte. Om du vill bli synlig igen, så sjung Blinka lilla stjärna baklänges, fortsatte stentrollet och sen försvann han.
– Vi vill också träffa stentrollet och bli osynliga, sa de andra.
– Vi kan bjuda in stentrollet till imorgon på julafton, tyckte gråtrollet.
– Jaa, ropade de andra, men hur då? Vi vet inte var han bor.
– Jag tror han är alldeles i närheten här. Han är säkert osynlig. Om vi säger högt att han är välkommen hit imorgon, så tror jag han hör det!

– VÄLKOMMEN HIT IMORGON STENTROLL! sa alla så högt de kunde.

Sen fortsatte de att förbereda för julafton.

Dag24

– God Julmorgon! sa Svamptrollet, iklädd tomteluva, och tittade på granen.
– God julmorgon! svarade alla.

Granen var fin med ljus, några smällkarameller och några julkulor.
Saffranskakorna, pepparkakor och lussebullar låg på sina fat och väntade på att bli uppätna. En bit bort låg högen med julklappar.

– När ska vi smaka på godsakerna? frågade Svamptrollet.
– Lite senare, svarade Pidde. Först brukar vi lyssna på Julhymnen och sedan blir det dans till Julpolketten.
– Va!! grymtade Svamptrollet. Kan vi inte äta först?
– Vi kommer att bli mycket kaksugna efter dansen. Då är det bra att det finns något kvar, sa Ladde.

Alla satte sig ner runt granen och Pidde började spela Julhymnen.

– Hallå! Får man vara med? hördes en röst från skogen.
Pidde slutade spela...

– Stentroll, är det du? frågade Ladde.
– Japp, svarade det från skogen.
– Klart du får vara med! Kom och lyssna på Pidde när hon spelar Julhymnen, sa Ladde.

De väntade en stund, men inget stentroll syntes.

– Spela Julhymnen nu då! sa någon alldeles bredvid Pidde som hoppade högt.
– Stentroll var är du? viskade Pidde.
– Han är osynlig, förstås, mumlade Gråtrollet.
– Ja, precis så, svarade stentrollet som verkligen var osynlig. Du kan börja spela nu!

– Var bor du stentroll, frågade Gråtrollet när Pidde slutat spela.
– I stenröset i utkanten av skogen här, svarade stentrollet och pekade.
– Bor du ensam där? frågade Ladde.
– Nä, vi är några stycken. Har glömt hur många. De andra är mindre, svarade stentrollet.
– Konstigt att vi inte har sett er förut, sa Pidde.
– Vi är osynliga nästan jämt, sa stentrollet.
– Varför då? undrade Svamptrollet.
– Kul att smyga omkring utan att någon ser oss. Om vi inte är osynliga, så lyser våra vita näsor som lyktor och då kan vi inte smyga omkring utan att alla ser oss, sa stentrollet och skrattade lite lustigt.
– Där ser man, sa Pidde. Nu när vi vet var ni bor kanske vi kommer och hälsar på någon gång.
– Gör gärna det, sa stentrollet.
– Blir det någon Julpolkett snart? frågade Svamptrollet. Jag är sugen på allt gott och vill ha julklappar!

Pidde spelade Julpolketten och alla dansade. Stentrollet försökte hänga med, men blev hela tiden pådansad av de andra eftersom ingen såg honom.

Hela kvällen satt de runt granen och åt av godsakerna och öppnade julklappar.

– Stentroll! Vi vill bli osynliga, sa en liten tomte.
– Jaa, vi med tjöt alla utom snögubbarna.
– Ok, sa stentrollet. PING-PONG!!

Alla utom snögubbarna blev osynliga.

– Kom ihåg att sjunga ”Blinka lilla stjärna” baklänges när ni vill bli synliga igen, skrattade stentrollet och försvann bort i skogen.

Snögubbarna fick dansfnatt och dansade sin snögubbedans i flera timmar.

God Jul!