- Min tur!
Ett litet stentroll tog sitt fönster som hade nummer 15 och sa:
- Vi vill veta var Pidde och Ladde är!!!
Det svepte en kall vind genom fönstret och in kom snögubben.
- Hörde inte riktigt vad du sa, sa snögubben.
- Jag sa: Var är Pidde och Ladde? sa stentrollet.
- Hm...knepig fråga, sa snögubben. Vad ska man svara på det?
- Jättelätt! sa stentrollet. Antingen vet du var de är eller så vet du inte!
- För några veckor den visste jag var de var. Då möttes vi i Trolltygsskogen, sa snögubben.
Vi pratade en stund och sen dess har jag inte sett dem.
- Jaså du, sa stentrollet. Vad pratade ni om?
- Tja, vi pratade lite om att prata baklänges.
- Va, prata baklänges! Varför pratade ni om det?
- Kanske sa jag till dem att det fanns en viss risk för att bli smittad av ett
baklängesvirus som fanns i skogen, sa snögubben och tittade ner i golvet.
- Är det sant! utbrast stentrollen. Har du lurat Pidde och Ladde. Det finns väl inget sånt virus?
- Nä, tror inte det, sa snögubben. Tyckte det var kul att skoja lite bara.
- Tänk om de trodde dig och gömde sig! sa stentrollen.
- Jag kan väl inte rå för att de är lättlurade! sa snögubben.
- För övrigt behöver ni smällkarameller, fortsatte han.
Det finns det hemma hos Pidde och Ladde i Trolltygsskogen. Bara att gå dit att hämta. Det är öppet.
- Hur vet du det? frågade stentrollen.
- Har varit där och letat efter Pidde och Ladde. svarade snögubben.
Lucka nr 15 blev öppnad och där var en bild på en räv.
Chokladbiten åt stentrollet upp, men snögubben försökte att ta den!
- Låt bli min chokladbit, sa stentrollet.
- Kom så går vi till Trolltygsskogen och hämtar smällkarameller! sa stentrollet. Följer ni med?
- Ja, så klart, svarade alla utom snögubben som försvann ut genom fönstret.
- Glöm inte att göra er osynliga, påminde stora stentrollet!