- Som ni hörde, sa Pidde, så lurade snögubben oss att det fanns ett virus som
gjorde att man började prata baklänges.
- Då tänkte vi att det var bäst att hålla sig borta ett tag! fortsatte Ladde.
Vi valde ullisarnas hus därför att på deras ö är det inte så många som rantar runt.
- I början var det rätt spännande, tyckte Pidde. Vi smög ut på nätterna och lekte kurragömma!
- Men så småningom blev det lite långtråkigt, sa Ladde.
Vi hörde hur ullisarna lekte och pratade och vi kunde inte vara med.
- Åh, titta ni har en adventskalender! sa Pidde. Hur har ni fått tag på den?
- Vi fick den av ugglan, sa stora stentrollet.
- Kan vi få öppna de två sista luckorna? Snälla! bad Pidde.
- Visst, det går bra! sa stora stentrollet. Eller hur?
Han vände sig till de stentroll som var kvar och inte hade öppnat någon lucka än.
- Ja, visst får ni det! sa stentrollen och vände sig mot Pidde och Ladde.
- Hurra! ropade Pidde och slängde sig på kalendern.
- Va, ska du öppna först? sa Ladde. Jag vill också!
. Vi kan öppna samtidigt, föreslog Pidde.
Så blev det! Det var bild på Glassvamptrollet och några glassvampar. Chokladbiten delade Pidde och Ladde på.
Frid och fröjd!
- Det ligger en massa ljus här, sa ett stentroll. De kom in genom fönstret förut.
- Dem ska vi sätta i granen, sa Ladde. och julkulor och smällkarameller!
- Och vad ska vi göra med julstjärnan som vi fick av haren? frågade stentrollet.
- Den sätter vi i granens topp! sa Ladde.